SVAMPLUST

midsommarsöndagen 2009

hamnade min pappa

på sunderbyns sjukhus

njursvikt

leversvikt

kroppen var slut

inget att göra



frågan var inte om

han skulle dö

utan när

jag hade kollat upp möjligheten

att åka hem för honom

när inget kunde göras



här följer rondens samtal

l= läkaren ( yngre variant)

p= pappa ( 71 år )

l - hur är det idag?

p - obra

( läkaren tittar mkt frågande på pappa)

(pappa ger mig en blick som säger - trög människa)

l - hur är det idag?

p - inte så bra

( då kom samtalet igång igen)

l - vi har pratat om att du kunde få åka till arjeplog,
vad tycker du om det?

p - är det ngt ni kan göra för mig?
( han var informerad om det ohjälpliga i situationen)

l - nej

p - jaha, då är det väl lika bra att jag åker till arjeplog och dör
istället för att ligga och göra det här

l - (med ett lätt chockat uttryck i ansiktet)
jaha då ska vi ordna ambulanstransport till dig

p - ambulans? nej det är så dyrt, det är onödigt, jag åker i vanlig bil

( läkaren och övriga i ronden ser mer och mer förvirrad ut över upplägget på samtalet)

ronden säger hejdå, vi återkommer och går ut



pappa får bråttom med att vi ska packa ihop

för som han säger

jag kan ju inte ligga här och vänta

han hade mer bråttom än tålamod



nytt samtal med en sjuksköterska = ssk

ssk - hej assar, nu är transport ordnat,
det kommer en ambulans från arvidsjaur
och de tar tillbaka dig på returen

p - åh vad bra, det är alltid bra med returer,
man ska inte köra med tom bil
( min pappa hade jobbat extra som taxichaufför)

ssk - ( ser förvånad ut) jag måste iaf säga till dig att du är vid gott mod

p - jamen det har ju du oxå varit hela tiden!



ett par timmar efter detta samtal var hans liv över

men han var iaf på hemväg

när jag lever

kan jag fylla i

vita arkivet

för att tala om hur

jag vill ha det

när jag är död



viktigt?

kanske för vissa

men ärligt talat

så tror jag att

jag struntar i min

egen begravning



även om jag då

har en central

men passiv roll

de som ska delta

får nog bestämma

hur tillställningen

ska vara



färgen på kistan är

inte så noga heller

inte då för min del

tror nog att

jag kommer i jorden

trots att jag inte

valt hur jag vill ha det

när jag är död



jag har fullt upp med

alla livsval

både viktiga och

mindre viktiga

ny insikt för mig

även jag blir äldre (skumt)

jag kan bli sjuk

så jag inte

kan kommunicera

om hur jag vill ha det



om jag skulle

hamna i det läget

att jag är beroende

av andra människors hjälp

då ska jag ha fyllt i

röda arkivet

där handlar det om

hur jag vill ha det

när jag lever



och det känns viktigare

än vad som sker med mig

när jag är död...

sov gott!

( ser filmen rallybrudar, där kom ett reklaminslag från fonus, därav denna blogg i filmpausen)

just idag

är det tre år sen

vår sista resa

tillsammans gjordes



den gick från sunderbyn

till arjeplog

du var inte vaken

men jag tror

att du visste

att vi var på hemväg



talade om för dig

när vi passerade

våra vänner

sa att snart

är vi hemma



¨hemma¨ då

betydde härbärget

på sjukhemmet i arjeplog

när bårbilen körde upp

och personalen stod

utanför och väntade på oss



då kände jag

mitt i all sorg

att vi var hemma

20 minuter efter att

vi ¨landat¨där

tog du ditt

sista andetag



din resa var över

vi som blev kvar

fick påbörja vår

nya resa  utan dig



den resan pågår ännu

saknad kommer ibland

över människor

man känt



som antingen inte

finns kvar längre



eller oxå är dom

långt ifrån geografiskt



saknaden ligger i bakhåll

slår till oförhappandes

när man minst anar det



men saknaden

betyder ju nåt

för om man aldrig

känner saknad



så betyder det

att ingenting varit

så betydelsefullt

att det var värt att sakna...

...kommer ibland

som en blixt

från klar himmel



...men ibland

smyger den sig på

tassar omkring



...innan den oåterkalleligt

tar vid

där livet tog slut



...döden kommer på besök

lämnar kvar

tankar och känslor



...men så är livet

och döden...

p.s
jag är inte deppig
jag bara konstaterar
hur det är...

idag skulle

min pappa

fyllt 72 år

om han levat



nu blev det inte så

ett hårt liv

gjorde att kroppen

inte orkade längre



men ditt humör

och din humor

kunde inte ens

vetskapen om att du

faktiskt skulle dö

ta ifrån dig



läkarna var mållösa när du sa:

att om jag ändå ska dö

kan jag lika gärna

åka hem och göra det

som att stanna kvar här

och göra det här



bråttom fick du

hem skulle du

genast

du åkte iväg

hemåt

du hann inte

men du var på väg



nu är du hemma

fast borta för oss

saknar dig så