varför



jag säger bara varför
sätter man tillbaka:

ogagneliga pennor
i pennburken

hoptjorvade videoband
i videohyllan

hackande cd-skiva
i cd-stället

osv

det måste bero på

antingen

att hoppet är det sista
som överger människan

eller

ren och skär tankspriddhet

eller

obotlig optimism

jag menar
hur ofta har det hänt
att de helt plötsligt
har fungerat igen???



lika ofta som en nickande ros

rätat på sig antagligen...