detgöront detgöront...
Pratade just i detta ämne med en kollega igår. Pratade om att det fanns post, bank, bibliotek, ungdomsgård, hockeytraditioner och mycket annat i Laisvall. Berättade om när jag förra sommaren gick in i Laisvalls skola, och i klassrummet där det var utställning av Marias foton. Blev "liten" igen, och kände känslan av att sitta där i tredje klass. Såg de klippta pappersstjärnorna man klistrade i fönstren i juletid. Minns hur vi hade ljus på skolbänken som vi tände på fredagar inför advent.. Blev väldigt sentimental. Idag när jag passerar Laisvall, känns det väldigt "fel" att inte få svänga vänster och åka "hem". Känner ibland att jag vill skruva tiden tillbaka, och bara vara barn. Nej- livet är hela tiden ett oskrivet blad, och ingenting är självklart. Många gånger gör det ont... Mycket eftertänksamt blogginlägg, och samtidigt väldigt fint. Kram till dig Ullis. ♥
<3
