detgöront detgöront...

 

å vissa dagar gör d ondare

 

passerade laisvall igår

 

gjorde en tidsresa i minnet

 

 

hur d var förr

 

gruvan gick

 

laisvall levde mer än nu

 

frostiga hus gör mig oxå kall

 

 

fortsatte tidsresan hemma sen

 

såg kråkguldet på dvd

 

barndomsminnen

 

 

ibland önskar jag

 

att jag var barn igen

 

 

å när jag var tonåring

 

ville jag bli vuxen

 

 

å när jag blev vuxen

 

och fick barn

 

 

så trodde jag nog

 

 

att vi alltid skulle

 

leva tillsammans

 

 

mammapappabarn

 

så blev d inte

 

pappan dog

 

barnen växer upp

 

 

d enda som är riktigt säkert

 

i livet

 

är att ingenting är säkert

 

 

så är d bara

 

å d gör ont

 

ibland

Pratade just i detta ämne med en kollega igår. Pratade om att det fanns post, bank, bibliotek, ungdomsgård, hockeytraditioner och mycket annat i Laisvall. Berättade om när jag förra sommaren gick in i Laisvalls skola, och i klassrummet där det var utställning av Marias foton. Blev "liten" igen, och kände känslan av att sitta där i tredje klass. Såg de klippta pappersstjärnorna man klistrade i fönstren i juletid. Minns hur vi hade ljus på skolbänken som vi tände på fredagar inför advent.. Blev väldigt sentimental. Idag när jag passerar Laisvall, känns det väldigt "fel" att inte få svänga vänster och åka "hem". Känner ibland att jag vill skruva tiden tillbaka, och bara vara barn. Nej- livet är hela tiden ett oskrivet blad, och ingenting är självklart. Många gånger gör det ont... Mycket eftertänksamt blogginlägg, och samtidigt väldigt fint. Kram till dig Ullis. ♥

<3