liemannen

känns som att

 

han varit min granne

 

i många många år nu

 

 

lr rättare sagt att

 

han flyttat in ngnstans

 

i ngt uthus typ

 

 

tackålov har jag

 

underbara grannar

 

på riktigt

 

liemannen bor nog

 

i ngt hörn ngnstans

 

hos mig

 

*ser mig argt omkring*

 

fatta att jag fått nog

 

 

de senaste åren

 

har både jag å mina barn

 

förlorat för många av våra

 

nära å kära

 

 

dom kommer aldrig

 

aldrig

 

tillbaka oavsett

 

 

dessvärre har alla

 

dessa förluster

 

gjort att jag dränerats

 

på ork å kraft

 

 

att ta tag i mitt liv

 

som jag skulle vilja

 

men någon gång

 

kmr jag igen

 

 

 

 

Tänker på dig.

Att komma igen...ja jag håller med dig, det är inte helt lätt. Man är; exakt, dränerad. Fortfarande sååå trött!!! Men nån gång kanske?

det är hoppet om att ngn gång komma igen som håller mig uppe...