liemannen
känns som att
han varit min granne
i många många år nu
lr rättare sagt att
han flyttat in ngnstans
i ngt uthus typ
tackålov har jag
underbara grannar
på riktigt
liemannen bor nog
i ngt hörn ngnstans
hos mig
*ser mig argt omkring*
fatta att jag fått nog
de senaste åren
har både jag å mina barn
förlorat för många av våra
nära å kära
dom kommer aldrig
aldrig
tillbaka oavsett
dessvärre har alla
dessa förluster
gjort att jag dränerats
på ork å kraft
att ta tag i mitt liv
som jag skulle vilja
men någon gång
kmr jag igen
Kommentarer
Postat av: GP
Tänker på dig.
Svar:
ulrika
Postat av: Anonym
Att komma igen...ja jag håller med dig, det är inte helt lätt. Man är; exakt, dränerad. Fortfarande sååå trött!!! Men nån gång kanske?
Postat av: ulrika
det är hoppet om att ngn gång komma igen som håller mig uppe...
Trackback
