läkarbrist
är helt skilda saker
alla människor
har fel å brister
ingen är perfekt
men efter att flera ggr
mött olika läkare
som inte kan hantera
döden å döende människor
har jag insett
att den bristen är
dödligt allvarlig
ingen läkare
kommer undan det faktum
att vissa patienter dör
vissa får leva ett tag
i dödens väntrum
det är inte lätt
varken för den sjuke
eller familjen
å inte blir det lättare
av att diskutera
å argumentera
med oförstående läkare!
jag är inte bitter
blir bara förbannad
utimellan...
Hej, Ulrika! Har läst din blogg. De tankar som uppstod gör mig sällskap och längtar efter ett första steg att få bli formulerade.
Jag tror att det finns människor i denna yrkeskategori som är särskilt kloka, mogna, inkännande, modiga OCH tålmodiga att närma sig den nästan obeskrivliga och outtalbara smärta som döden kan innebära.
Det finns också dom som har stor kraft att möta de människor och den svåra och minst sagt omtumlande, ofattbara verklighet som de hädanefter måste leva med i och med döden.
Svåra och känsliga områden som kräver att medmänniskan/läkaren själv vågar ta tag i och visa sin egen svaghet och styrka, sin ovisshet och kunskap.
Det finns de, t.o.m. yrkesfolk som har sådan kärlek till de drabbade och deras situation och som vägrar blunda för den hjälp och support som de kan behöva. Det finns de som inte tvekar att samtala om allt det svåra det innebär från dag 1 till låååångt fram i tiden. För döden berör inte "bara" en minut, timme, dag, vecka, månad, år eller åratal. Nej verkligheten för de som förlorat någon, oavsett vem, lever i en ständigt oberäkneligt, återkommande, överraskande "påslagsrisksituation". OCH det är alldeles förbannat normalt att reagera i detta tillstånd. Det är mer hälsosamt än att inte göra det. Denna unika och värdefulla förmåga ges olika beteckningar. Ibland är det social kompetens, andra gånger hög emotionell intelligens och
understundom " en mycke klok och förstående mänisch". Titeln är oväsentlig huvudsaken vi känner och förstår djupet i denna fina egenskap. Trots det kan man ha ett liv med glädje!
Tyvärr finns det också raka motsatsen. Att nämna något exempel är som att snabbt bläddra igenom den tjocka telefonkatalogen. Svårigheten för den som riskerar/drabbats av stora sorgen är att uppleva att man talar FULLSTÄNDIGT OLIKA SPRÅK OCH DÄRMED INTE KAN FÖRSTÅ ETT SMACK AV VAD SOM TALAS TILL EN. Förvirringen kan bli total "men, jag hörde ju att vi faktiskt TALAR SAMMA SPRÅK???? VAD????
Självklart ska den som äger sundheten konstatera, reagera OCH försöka beskriva. Att finna förklaringar är nog inte det allra lättaste men HELT NÖDVÄNDIG att då orken och tiden finns där, söka information för att förstå. Jag har en känsla av att det kan finnas en och annan medmänniska runt omkring som har/upplever liknande och, får jag hoppas, inte nöjer sig med att råka få sig bli beskriven på ett, heter det adekvat ?? ja ja, inte rättvist sätt. Jag tror att det finns de som har behov av att finna igenkännande beskrivningar på sina svåra livssituation. Men VAR finns DEN????
Ha det gott, vi hörs, kram!
Den beredskapen borde varje läkare ha. Den är ju en del av deras jobb. Tragiskt att så inte är fallet.
