fritt fall - utan livlina
ett telefonsamtal
kan göra en glad
ett telefonsamtal
kan oxå öppna en avgrund
så djup att man inte
vet hur långt ner botten är
innan jag landade
på botten
hann jag bestämma mig
för att inte slå ihjäl mig
på nåt sätt
skulle jag överleva
för mina barns skull
för görans skull
för min egen skull
det har jag gjort
jag lever
å jag lever inte mindre
än jag gjorde förut
men annorlunda
livlinan fanns
även om jag inte kände den
i ögonblicket när jag föll
så fanns den ändå
i form av
familj å släkt
grannar å jobbarkompisar
irl-vänner å internet-vänner
mina tankar idag
är annorlunda
än tankarna jag tänkte
för ngr år sedan
var inte rädda för varandra
var rädda om varandra
/ ulrika
Det är det vackraste jag har läst på länge. Fint, Ulrika! Det berör och jag blev rörd. Jag tror att vi innerst inne är bättre rustade för svårigheter, än vi själva tror. Du klarade det och lever - om än annorlunda. Tack för ditt fina inlägg!
Waow!
Va fint du skriver och det träffar mitt i prick! Jag kan dela din sorg, det blir fruktansvärt annorlunda...
Tack!
Så klokt skrivet.....
Vad fint du skriver. Dina ord berörde mig verkligen.
Kram <3
tack för era kommentarer - de berör mig
Det var verkligen fint skrivet.
Så fina ord Ullis! Kram på dej :-)
Så vackert....
Mycket klokt kommer fram när du vrider och vänder på orden! Och så är väl livet - en konstant förändring - och vi lyckas anpassa oss - och förhoppningsvis gå stärkta ur svårigheterna! Det är precis det du gjort. Fortsätt allt vad du kan att leva annorlunda! KRAM
