midsommarsöndagen 2009

hamnade min pappa

på sunderbyns sjukhus

njursvikt

leversvikt

kroppen var slut

inget att göra



frågan var inte om

han skulle dö

utan när

jag hade kollat upp möjligheten

att åka hem för honom

när inget kunde göras



här följer rondens samtal

l= läkaren ( yngre variant)

p= pappa ( 71 år )

l - hur är det idag?

p - obra

( läkaren tittar mkt frågande på pappa)

(pappa ger mig en blick som säger - trög människa)

l - hur är det idag?

p - inte så bra

( då kom samtalet igång igen)

l - vi har pratat om att du kunde få åka till arjeplog,
vad tycker du om det?

p - är det ngt ni kan göra för mig?
( han var informerad om det ohjälpliga i situationen)

l - nej

p - jaha, då är det väl lika bra att jag åker till arjeplog och dör
istället för att ligga och göra det här

l - (med ett lätt chockat uttryck i ansiktet)
jaha då ska vi ordna ambulanstransport till dig

p - ambulans? nej det är så dyrt, det är onödigt, jag åker i vanlig bil

( läkaren och övriga i ronden ser mer och mer förvirrad ut över upplägget på samtalet)

ronden säger hejdå, vi återkommer och går ut



pappa får bråttom med att vi ska packa ihop

för som han säger

jag kan ju inte ligga här och vänta

han hade mer bråttom än tålamod



nytt samtal med en sjuksköterska = ssk

ssk - hej assar, nu är transport ordnat,
det kommer en ambulans från arvidsjaur
och de tar tillbaka dig på returen

p - åh vad bra, det är alltid bra med returer,
man ska inte köra med tom bil
( min pappa hade jobbat extra som taxichaufför)

ssk - ( ser förvånad ut) jag måste iaf säga till dig att du är vid gott mod

p - jamen det har ju du oxå varit hela tiden!



ett par timmar efter detta samtal var hans liv över

men han var iaf på hemväg