sakta hasar

jag neråt

mot brunnsbotten

kämpar emot

klöser i brunnsväggarna



får fäste ibland

klamrar mig fast

det tar på

att hålla emot

tappar greppet



rasar ner

får ibland kraft å mod

lyckas klättra lite

uppåt mot ljuset



livlinorna räddar mig

från att falla till botten

men de kan inte

göra allt



jag har min del

i det hela

hur jag hanterar

mitt liv

men hela tiden

ser jag ljuset däruppe



det är det

som drar

som ger mig

ork att kämpa



ljuset å livlinorna

tack till mina livlinor

tack för att ni finns